Marley & jag - John Grogan


Marley och jag

En bok för alla som älskar djur eller som bara har en kärleksfullt hjärta

Nu är den här! Boken om Marley, världens mest neurotiska och älskvärda hund, boken som har hyllats av både läsare och kritiker, legat 50 veckor på den amerikanska försäljningslistans förstaplats och sålt i otroliga 2,5 miljoner exemplar.

Jenny och John skulle just börja sin gemensamma tillvaro. De var unga och kära, de hade ett litet hus och inte ett bekymmer i världen.

Så bestämde de sig för att öva sina föräldratalanger på en hund. In i deras hem kom Marley, en gyllengul labradorvalp som snabbt växte till en bredbröstad fyrtiofemkilos ångvält. I dundrande fart tog han sig fram genom livet, han sprang genom dörrar, hälsade alla gäster med en dreglig puss och tuggade i sig alltifrån pennor till ett använt graviditetstest.

Men lika vilt som han betedde sig, lika obegränsad var hans tillgivenhet. Och för familjen Grogan blev han en ovärderlig gåva.Marley och jag är en berättelse om villkorslös kärlek och lojalitet, om hur en hund kan lära oss vad som verkligen betyder något.

Det är en bok för alla som älskar djur, för alla som har ett stort hjärta.

Vad jag tycker om boken

Detta är en kanon fin bok om en familj och deras bästa barn. Hunden ger dem många mottgångar och dem får kämpa tills dem knappt klarar det längre, men tillslut vinner kärleken över sin bästa vän.

Detta är en otroligt fin båk som man både skrattar och gråter till. Rekommenderar den verkligen.

Ursäkta den hemskt dåliga uppdateringen!!!

En incident hända bara för en halvtimma sen som fick mig att skrika, gråta och skaka av ilska....

Börjar med att säga att efter nästan ett halvår med att fått ha äran att passa Aska har jag tyvärr inte kvar henne längre av personliga orsaker... Både jag och Nalle älskar Aksa och älskade att ha henne hos oss, en situationen för mig efter sommaren såg ut sådan att jag inte kunde ha henne på ett tag och Lina Askas matte var ju självklart tvungen att hitta någon annan som kunde ha henne... Vet och tror att Aska har den kanon idag men hon fattas mig och Nalle.

När jag valde att ta hand om Aska valde jag också att åsidosätta Nalles träning litegrann, absolut inte helt och ofta tog jag med båda hundarna ock körde lite mentalitets träning osv. men att gå ut och gå med två hundar är inte alltid enkelt och att träna en samtidigt då är mindre lätt.. men det var ett val jag gjorde och Nalle blev faktiskt bättre på sitt sätt med när han hade Aska vid sin sida.. Även fast hon Var ett energiknippe som heter duga så lugnade Nalle ner sig vid promenaderna och det var faktiskt skönt :)

Nu har det blivit mer träning för mig och Nalle igen, både för hans skull då vissa tendenser sedan ungefär en månad tillbaka börjat koma tillbaka och det vill ja ju absolut inte och även för att jag snart ska gå min hundinstruktörs utbildning och då ska man ha en hund som klarar av allmänlydnadspasset.

Vet att Nalle inte har några problem med det, men det ska ju samtidigt vara andra hundar med också och det är ju det vi behöver träna på igen..

Nu kommer vi till incidenten som gjorde mig så fruktansvärt arg och ledsen.

Jag och Nalle stod i en hundhage på området här finns det en liten större och en liten mindre. Vi hade börjat i den lilla för att det var en hund i den stora, men när den gick så traskade vi över till den stora, vilket gjorde ju självklart den lilla ledig.

Vi fortsätter träningen och har inte hunnit vara i hagen i mer än 2 min när det kommer fram en man till hagen och frågar om han kan släppa in sin hund.

Med tanke på hur Nalle är så sa jag vänligt att det inte funkar för oss med andra hanhundar men om han vill gå till den lilla så skulle jag avrunda lite snabbt med träningen i den stora för att fortsätta på en långrunda.

Nalle som kn vara lös behövr jag egentligen inte ha i hundhagen, men det är så mycket hundar i detta området och jag vill varken riskera mig eller min hund med att attackera/bli attackerad om jag slipper. Även att jag försöker undvika bakslag i träningen.

Iallafall, åter till mannen, han säger till mig att han kan släppa in sin hund ändå så dem får fightas och så kan dem bestämma vem som vinner, vilket i mina öron är totalt vansinne då jag tränar med Nalle och tycker inte enligt min åsikt att man ska göra på det sättet, SPECIELLT inte eftersom Nalle i grund och botten är osäker på hanhundar (då han blivit påfluggen av hanhundar tidigare och jag tränar numera väldigt hårt, med STORA framsteg för att få bort hans osäkerhet) och inte aggresiv.

Han står och tjatar ett tag och säger att han minsann har bråttom då jag igen frågar vänligt om han kan gå till den lilla som för övrigt ligger 10 meter ifrån den stora så ska jag bara avrunda. Nu kan jag säga att man vänliga ton TYVÄRR går över i ren ilska och ett ubrott, då han gång på gång menar på att dem ska fightas och att min hund minsann inte borde leva för att han är aggressiv och att det är mitt fel. Jag borde inte äns finnas i hundhagen enligt honom.

Vilket jag tcker är väldigt konstigt resonerat då jag inte vill ha Nalle lös och håller mig i hagen medans hans hund ändå sprang lös utanför..

Efter att jag fått förklara samma sak för honom flera ggr och inte heller kunnat gå därifrån då han står med sin lösa hund vid grinden så släpper han in sin som springer raka väken fram till nalle som direkt hajar till. Det jag får göra då vilket jag verkligen inte vill är att lyfta Nalle så han står på bara bakbenen och som blir totalt knäpp när han kommer fram och nosar.. och ägaren som hör att Nalle morrar och ser vad jag får göra med min hund bara står och skrattar och kallar mig och min hund för alla möjliga otrevliga saker. Tio min får vi står där och jag kan inte släppa ner nalle och gå ut för då är hunden direkt framme som för övrigt inte va en speciellt trevlig hund heller. när han tillslut går så brister det totalt för mig, jag vill verkligen inte visa det för Nalle för jag förstärkte hans osäkerhet till 100% där men vad skulle jag göra?? jag ville inte låta honom bråka med den andra hunden, det hade förstört nalle ännu mer

Och så sinnesrubbad som denna mannen var så kan jag lova att ha hade tvingat mig att stå för vet räkningarna om hans hund fått ett bett.. TROTS att det var han som bett mig i 5-10min att dem skulle fightas.

Försöjte ringa min gamla tränare för råd men henne fick jag tyvärr inte tag på

Jag fick i vilket fall gå in till lägenheten igen för det var INGEN ide att fortsätta träna med Nalle igen efter det då hela jag skakade...

Är fortfarande sjukt uppriven och för er som läser det kanske det inte verkar så illa men kan lova att hade ni varit där hade ni förståt vad jag menade.

Har aldrig varit med om något liknande.. Han gjorde ALLT för att provocera fram bråk både mellan mig och honom ch hundarna, han lyckades med mig.. Men han fick ta mig fan ingen chans att få hundarna til det. NEVER.....